En del tycks mena att välfärd inte går att kombinera med valfrihet. Detta bygger på en felsyn som därtill inte är historiskt förankrad.
Det var kyrkor och andra religiösa organisationer som såg till att skolan inte blev ett reservat för de besuttna. Med tiden infördes en allmän skolplikt. Ingen kan dock förneka att kyrkan haft en viktig roll för att vi fått en utbredd läskunnighet. Detta vara alltså privata initiativ, dock icke kommersiella, för att åstadkomma något gott: läskunnighet och bildning åt alla.
Våra dagars teknokratiska samhälle tar inte alltid hänsyn till den enskilda individen. Allt fler blir utbrända. Många kan inte få jobb och bränns ut. Då är risken uppenbar att man åter börjar stoppa in folk på institutioner om inte ett varningens finger reses.
LSS-reformen har gjort det möjligt för fler att bo i hem men ändå få ett stöd av något slag, då ett behov av detta finns. Ska detta inte riskera att bli en repression för frihetligt tänkande måste denna "trygghetsökning" kombineras med en åtföljande "frihetsökning".
Om all välfärd administreras av det offentliga riskerar välfärden att bli en ideologisk stötesten och stridsfråga. Detta kan undvikas om vi låter privata aktörer utföra välfärdstjänster, som inom området LSS, men att lagstiftningen blir en rättighetslagstiftning där gode män och andras förehavanden kan ställas under specialdomstolar. De allmänna domstolarna har inte den kompetens som erfordras för att till rimliga ekonomiska villkor avgöra tvister som har med skola, vård och omsorg att göra. Rättighetslagstiftningen måste få sin egen judiciella utformning. Anställda, brukare, vårdtagare, elever och anhöriga måste veta vart de ska vända sig för att avgöra en tvist.
Specialdomstolarna kan läggas ut på entreprenad och bestå av en advokat och några "sakkunniga" från branschen, kanske pensionärer med erfarenhet av området och väl ansedda som omdömesgilla och pålitliga.
Man kan också tänka sig domare från andra domstolar som ordförande i domstolen. Dessa specialdomstolar skulle alltså sammanträda vid behov. En fast anställd personal lär bara behövas om behovet av domstolarna blir stort. I annat fall kommer blotta existensen av dem föra utvecklingen i en rättssäkrare riktning.
Det har sagts ibland att man är emot välfärd för att man inte är röd. Detta kanske främst från de som har en socialistisk övertygelse. Detta är felaktigt, säkert medvetet felaktigt. På det viset kan socialisten framställa sig själv som god, andra som kalla och hårda högerspöken.
