På Facebook finns grupper som kritiserar bankerna. Där kan man läsa inlägg författade av personer som hävdar att det är bankerna som skapar pengarna och bestämmer vilka som ska använda dem. Detta kan naturligtvis sägas vara sant i den meningen att bankerna visst bestämmer över en del av pengarna, nämligen över de som lånas ut. Ska lån beviljas eller inte. Men detta är bara ett formellt drag, precis som konstaterandet att bankerna kan skapa nya pengar "ur ingenting" eller "ur luft". Det finns ju en låntagare också. Det är denne som tagit initiativet till ett kreditavtal. Det är ett kreditavtal som ingås vid lånet och pengarna är ju, oavsett om de har formen av sedlar, mynt eller digitala noteringar, att se som ett slags skuldebrev. Pengarna ska betalas tillbaka och de pengar som låntagaren, exempelvis en rörelseidkare, tjänat genom att ta lånet kan klassas som "erhållna abstrakta bytesvärden som inte har karaktären av skuldebrev".
Vi ser alltså att penningen kan vara av olika slag men tjäna samma ändamål: att vara betalningsmedel.
Om du smälter ner guld, silver och koppar och därefter låter prägla egna mynt kan dessa visst fungera som en liten parallell valuta. I den mån folk accepterar dem i omsättningen. Om du låter innefatta ädla stenar i mynten så har du skapat valörer för lite större köp.
Det är alltså inte sant att bankerna har monopol på att skapa pengar i Sverige! Den som präglar egna mynt och låter dessa fungera som betalningsmedel kommer naturligtvis inte att ha skapat en valuta som kan ta över den svenska kronan, än mindre euron eller dollarn. Men om företag och privatpersoner tycker att det är något värdefullt du erbjuder dem måste de inte säga nej till detta bara för att du låtit det värdefulla få formen av mynt. Så ville ju renässanskonstnären Titian ibland ha betalt i gods i stället för pengar. Några gånger var det tapeter och gobelänger, i andra fall mark. Under förhandlingarna om ett lämpligt pris kan du alltså erbjuda betalning i en egen valuta - eller i gods!
Den som besöker lite större klädbutiker i Sverige lär upptäcka att man kan betala i svenska kronor, i euro, i danska kronor och i norska kronor. Kanske också i andra valutor. Vi ser alltså att marknaden accepterar mer än en valuta i Sverige.
Du har naturligtvis att ställa dig frågan om det är värt besväret att skapa en egen valuta. Är det inte enklare att använda den eller de som redan nyttjas? Jo, naturligtvis! Det är knappast rationellt att försöka etablera en egen valuta. Därför sker sådant bara där det finns en poäng med det hela. I ett mindre sällskap där arbete kan generera marker som man sedan kan byta till sig varor med. Intäkter från loppisverksamhet kan växlas till föreningens marker osv.
Är det bankerna som bestämmer över företag och hushåll? De som ställer denna fråga och besvarar den med ett ja gör det misstaget att de bunkar samman alla banker och kreditinstitut till en enhet som påstås agera unisont. I verkligheten har vi att göra med ett flertal konkurrerande institut och om de beviljar kredit har naturligtvis stor betydelse, men då det råder konkurrens och låg ränta bör vi kanske snarare begrunda det förhållandet att kreditinstitut som banker är beroende av marknaden, dvs av hushåll och företags behov och ageranden. Om de inte levererar vad allmänheten efterfrågar kommer de att försvinna från marknaden.
Kedjor inom handeln har skapat egna banker. Detta är en utvidgning av att de erbjudit avbetalningsköp. Vi ser här en ändamålsenlig konkurrens till de traditionella bankerna. JAK-medlemsbanken och andra icke-traditionella banker agerar också på marknaden. Ekonomiska överskott ifrån realekonomin återgår till denna efter att ha tagit vägen via finansiella institut. Detta är något normalt och inte alls något som måste betraktas som omoralisk girighet. Tvärtom kommer denna marknadskänsliga finansiering att erbjuda oss prisvärda varor. Ställer kunderna krav på miljöhänsyn så blir detta en del av vad de finansiella instituten vill finansiera. Politikens uppgift blir att vikta det hela så att de på ett tidigare stadium blir lönsamt för kretsloppsagerande och andra ekologiska och humanitära hänsyn. Finansiella institut besitter inte med en naturlags nödvändighet den kunskap som är nödvändig för ett ekologiskt hänsynsfullt agerande. Det är en uppgift för andra att informera om detta och sedan för aktörerna att ta sitt ansvar på detta område, precis som vi vanliga dödliga får ta vårt.
Om vi inte låter banker, storföretag och andra aktörer på marknaden få säga sitt, få inflytande vid sidan av den allmänhet man har att tjäna blir frågan vem det då blir som kommer att styra. Alltså: Om inte en upplyst och ekologiskt och humanitärt fungerande marknad bestämmer, vem gör det då? Illuminati?
