Poesins utveckling i landet tycks tyda på att det finns ett klart samband mellan andlig uppfattning och poetisk kvalitet, att poesin är ett uttryck för en sorts religiositet. Om inte denna finns har vi bara ett sorts vag prosa som ska föreställa poesi utan att ha poesins djup. Och hur skulle den kunna ha poesins djup om det andliga djupet saknas?
Om man inte har något att säga gör man en klok sak i att hålla truten.
