Det finns folk som uttrycker politiska tankar som motsätter sig statens existens. De menar att staten är ond och att den begränsar människors frihet. Detta leder till två problem (minst):
1) Anarkismens ofrihet. För det första har vi fallet utan en stat. Trots den libertariansk/anarkokapitalistiska skönmålningen tenderar en situation utan offentlig sektor att te sig ofri för många. Robert Nozick har beskrivit den situation som lär uppkomma då olika företag konkurrerar om att ge människor skydd som en skiva schweizerost. Alla vet ju hur hålig en sådan är. Tänk dig nu att du befinner dig i ett av hålen omgiven av någon som är mycket rik och mäktig, en aktör som lägger mer och mer under sig. Du vill ta väg över hans mark, men han vägrar ge dig denna rätt. Den ursprungliga situationen med ett flertal ägare har förvandlats till en där en aktör äger dina omgivande grannfastigheter. Den situation Robert Nozick målar upp i inledningen av "Anarki, stat, utopi" är inte en sådan man förbinder med ord som frihet och självbestämmande. Du får leva inlåst ELLER underordna dig din mäktige granne.
Nozick tror att en minimal stat skulle växa fram. Sannolikt skulle en annan aktör arbetat upp en liknande maktställning i andra delar av det omkringliggande landet. Det finns hål i bägges maktstruktur. Schweizerostskivan är kvar. Antingen underordnar sig den ena den andra eller så går de samman och delar på väktarbolaget. En stat har uppkommit.
Invändningen att maffian skulle kunna utgöra en sådan här stat går att bemöta. Om maffian erbjuder skydd och får förtroende och om den ligger närmast naturrättens ideal lär inget gå att invända mot att maffian bildar stat och arbetar för att dess normer såsom landets lag ska efterföljas av alla. Vi ser detta i den s k undre världen: en maktkamp. De har inte fått makt över lagen. Det har andra krafter. Den som har makten lär tvingas göra stora eftergifter åt folket. Folket vill ha trygghet. Det är vad väktarbolagen säljer. En stat av ett eller annat slag växer fram och det kan bli en humanistisk stat till slut, oavsett ursprunget.
2) Statligt garanterad frihet. Många anarkister/libertarianer/anarkokapitalister argumenterar som om tron på staten betyder att allt ska överlämnas åt staten. Man ställer sig själva på högerfalangen och menar att de som är för staten, och som därför, i ett syfte att verka nedlåtande förmodligen, kallas "etatister", är socialister av ett eller annat slag. Detta beror på att man bortser ifrån den "etatism" som ligger närmast det egna tänkandet, nämligen en stat som inte inskränker friheten utan tvärtom garanterar den. En stat där du kan gå till domstol om du inte får ta väg över grannens marker så att du kan nå samhället bortom dennes domäner. En stat som slår vakt om religionsfrihet, föreningsfrihet m fl friheter. En stat som infört skolpeng för att skapa valfrihet åt elever, föräldrar, lärare och andra aktörer som kan ha egna idéer om hur en bra skola bör bedrivas. Det innebär ett större mått av frihet att låta dessa alternativ finnas än att påbjuda blott ett eller ett fåtal statligt planerade alternativ.
Det finns mer att tillägga:
3) En tredje punkt är varför det libertarianska tänkandet inte tar upp den kommunala sektorn. Jag har inte fått ett svar på frågan hur man tänker sig denna fråga löst. Om allt ska vara lämnat åt det privata kommer ingen hälsoskyddsstadga att finnas. Begrepp som "sanitär olägenhet" och "allmän fara" kommer inte att förbindas med konkreta handlingsplaner till befolkningens fromma. Vi ska tydligen lämnas att om och om igen uppfinna hjulet på nytt. Eller tror man verkligen att all kommunal verksamhet på en helt fri privat marknad kommer att vara sådan att den drar till sig kapital och lösningar som folk har råd med?
Blir det inte så att folket blir nöjt stadgar John Lockes naturrättslära en rätt till revolution. Då kommer väl maffian igen. Det kan börja med sophämtningen och fortsätta med andra uppgifter.
Det är viktigt att ett golv läggs så att alla är med. Det är också viktigt att inte sätta några tak. Den som kan göra sig själv gagnelig på marknaden kommer också att gagna det stora folkflertalet. Vi ser detta i livsmedelsvaruhusens framväxt. Vi ser det inom television, data och andra sektorer, inte minst att aktörer erbjuder gratistjänster, som bloggar, visar att marknaden då den fungerar gynnar både fattig och rik.
