Då man läser Robert Nozicks bok "Anarki, Stat och Utopi" slås man av hur författaren problematiserar statens legitimitet, men hur lite intresse som ägnas åt själva utgångspunkten: naturrätten. Det är John Lockes naturrättslära som bildar utgångspunkten för resonemanget. Då själva resonemanget kring staten och dess gränser bygger på vad människor i naturtillståndet kan göra är det förvånande att naturrätten tas för given.
Jag anser det berättigat att tala om en naturrätt. Att man i sitt tänkande över de möjliga mänskliga samlevnadsformerna utgår ifrån att vi en gång fötts fria och lika, alltså även om vi aldrig levt som fria och lika. Naturrätten innebär att friheten och jämlikheten kommer först, staten eller ojämlikheten kommer sedan.
Vi får två tillstånd att beakta:
1. Folk lever tillsammans utan att någon annan ordning finns än den att vissa tvingas lyda andra människor för att slippa bestraffningar.
2. En stat har bildats.
För båda dessa fall vinner vi på att utgå ifrån ett tänkt naturrättstillstånd där vi varit fria och lika. Ofriheten har alltså inte varit medfödd. Den har tvingats på oss antingen som ett förtryck eller som en nödvändighet.
Några anmärkningar kring de två fallen:
(1) I ett samhälle där den starke överordnar sig den svage bygger samlevnaden på dels hur den starke styrande är till sitt sinnelag, dels på hur fogliga de styrda är. Att vi här inte har en stat betyder att människor bildar grupper där de underordnas olika ledare. Det finns en risk för konflikter inom gruppen och mellan grupperna. Det riktiga är att säga att det verkligen finns konflikter. Vi kan jämföra med ett tänkt naturtillstånd för att bedöma om det finns rättvisa i samhället. Rättvisa föreligger, antar vi, om den mänskliga samlevnaden inte innebär ett brott mot naturrätten, dvs har människor fått sin frihet beskuren på ett eller annat sätt beror detta på att de kan anses ha avstått den till den styrande starke för att få beskydd. Du får inte hyra en lägenhet om du inte betalar hyra och uppfyller andra villkor i hyreskontraktet. På samma sätt kan du i det fria tillståndet utan stat inte leva tillsammans med andra i ett tillstånd av konflikter utan att avstå något för att få beskydd. Vi ser här hur Nozicks skyddssammanslutningar snabbt är på plats.
(2) Då en stat har bildats finns naturrätten i bakgrunden som ett bedömningsunderlag för huruvida samhället styrs på ett rättvist sätt eller inte. Staten inleder sin verksamhet med den styrandes direktiv till de styrda och utvecklas med tiden till en rättsordning. Då är det normer som styr handlandet. Vi får rättssäkerhet genom att folket kan förutse konsekvenserna av sina handlingar, vilket kan vara svårt om samhället styrs medelst diktat till invånarna, ty då kan olika personer bedömas olika trots att situationen är densamma. I en rättsordning så är normerna likadana då situationen är det och två olika personer kommer att behandlas lika. Sker inte detta har ett avsteg gjorts ifrån den bakomliggande naturrätten.
Vi ser att tillståndet i (1) föregår tillståndet i (2) och att ett tillstånd med stat har olika utvecklingsfaser: från diktat till allmän lag!
Nozick menar att naturrätten inte ger legitimitet till mer än en begränsad stat. Inga andra överlåtelser av makt från människorna till staten är legitima, enligt Nozick, än de som ger upphov till en begränsad stat. Detta måste bero på en felsyn! Berättiganderegeln är blott ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt. Det är alltså inte tillräckligt att konstatera att inga brott mot naturrätten skett i den serie överlåtelser som föregått det nuvarande tillståndet. Tillståndet måste också anses överensstämma med naturrätten. Enligt svensk rätt kan man inte samtycka till en misshandel som är grov. Enligt naturrätten kan man inse acceptera uppenbart oskäliga avtalstillstånd. Dessa tillstånd anses strida mot naturrätten. Det är en uppgift för staten att åtgärda dessa. Det är för att vi människor av oss själva inte förmår upprätthålla naturrätten som staten behövs. Går staten utöver denna kompetens är den inte legitim enligt en naturrättsuppfattning. Enligt denna substantiella naturrättsprincip kommer en stat att se till att folk har någonstans att bo om de är hemlösa eftersom de i naturtillståndet skulle haft en rätt att bygga hus någonstans, att sätta bopålarna i marken. När nu marken ägs av andra och är ockuperad av motorvägar, åkerjord, byggnader m m utgör det ett brott mot den gällande rätten om den enskilde bara bosätter sig någonstans. Detta brott strider dock mot naturrätten. Kan den enskilde inte skaffa bostad har alltså staten att gripa in, exempelvis genom att stimulera byggandet eller att på annat sätt se till att den hemlöse får tak över huvudet. Nozick tycks mena att hemlösheten inte är en uppgift för det allmänna att adressera så länge alla överlåtelser varit i enlighet med naturrätten. Hur kan vi veta detta? Det ter sig rimligare att jämföra det rådande tillståndet med ett tänkt naturrättsligt för att på så vis bedöma huruvida ett verkligt rättsligt tillstånd föreligger eller inte.
Statens ansvar är ett övergripande ansvar inom statens territorium. I praktiken kommer det att åvila kommuner och andra konstitutionellt lägre nivåer inom det offentliga att ombesörja att exempelvis bostadsfrågan får en lösning. Kommunerna samarbetar i sin tur med ideella organisationer, privata företag m fl storheter för att leverera det önskade.
Staten får sin legitimitet av naturrätten. Så långt är det rätt. Men legitimiteten uppkommer inte endast medelst en serie fria lagliga överlåtelser utan staten bildas för att värna naturrätten. Statens uppgift är alltså att värna naturrätten och de val som människor skulle ha kunnat göra i denna om de kunnat leva utan lag. Men de kan inte leva utan lag. Naturrätten kränks av ett tillstånd av total frihet. Denna blir i praktiken ett slaveri för många människor, alltså ett uppenbart brott mot naturrätten. Staten behövs för att göra normerna tydliga och slå vakt om dem. Det är så man bör, tror jag, se på förhållandet mellan naturrätten och den gällande positiva rätten, den som staten stiftat. Hade vi klarat oss utan stat hade staten inte behövts. Vi har inte klarat oss utan en stat. I kampen om knappa resurser begås allehanda illgärningar. Staten och dess rättsordning behövs för att värna de rättigheter naturrätten ger oss. Sker detta finns rättvisa i staten. (Vissa menar kanske att det är konstigt att tala om en naturrätt och om statens uppkomst ur den utan ett gediget historiskt faktaunderlag. Dock, här har vi att göra med logiska relationer mellan olika normativa föreställningskomplex, inte om historiska fakta. Det är som om staten har sitt ursrung ur en naturrätt. Detta säger vi för att kunna avgöra huruvida den är rättfärdigad eller inte. Mer om detta i den filosofiska litteraturen!)
Varifrån får vi vår rätt att säga att en orättvisa föreligger i ett samhälle? På vilket sätt kan vi säga att det är fel av en person att använda en annan som ett medel för sina egna mål? Varför kan vi säga att det är rätt att köpa och sälja gurkor på en marknad, men fel att köpa och sälja människor på en marknad? Slavmarknaden har varit en dyster realitet under större delen av mänsklighetens historia.
Det måste vara utifrån ett tänkande kring människans naturliga rättigheter som gör att vi kan säga att moralen vill bli lag, helt enkelt för att den i vissa uppenbara fall utgör rätten!
fredag 30 januari 2015
torsdag 22 januari 2015
Penningens bytesvärde
Det är inte utan att man förundras varför så många som diskuterar på nätet vill ha varupengar istället för fiatvaluta. Att kräva att penningen är förankarad i ett speciellt varuslag tycks vara en passerad station i ekonomins utvecklingsresa. Ska framtida investeringar vara beroende på hur mycket guld det finns? Är det inte bättre att projekt som förväntas ge framtida vinster också leder till en utvidgning av penningmängden medelst krediter som expanderar penningmängden? Varje gång en kredit beviljas finns det också eget kapital och en förväntan om framtida inkomster som ska betala tillbaka lånet. Vi ser här penningens roll som abstraherat bytesvärde fullt klart och tydligt!
Där det finns efterfrågan på varor och tjänster finns det också efterfrågan på kapital. Denna efterfrågan på kapital får förmögenheter att arbeta. Pengarna förblir inte passiva. De aktiveras. De förväntade framtida inkomsterna leder till att lån expanderar penningmängden. Projekt realiseras. Varor och tjänster produceras. Lån amorteras tillsammans med att inkomster av produktionen inflyter.
Vi ser här att penningen inte behöver förknippas med en underliggande vara. Det är företagsamheten i stort som är den underliggande enhet som penningens värde grundas på.
Finns inte efterfrågan i ett visst område kan det vara klokare med ett regionalpolitiskt initiativ för att få kapital att arbeta i den regionen än att avgränsa området med en egen valuta. Vi ser hur exempelvis Umeå expanderat till följd av sitt universitet och för att det finns kommunikationer som gör det möjligt för folk att resa till och från staden.
Där det finns efterfrågan på varor och tjänster finns det också efterfrågan på kapital. Denna efterfrågan på kapital får förmögenheter att arbeta. Pengarna förblir inte passiva. De aktiveras. De förväntade framtida inkomsterna leder till att lån expanderar penningmängden. Projekt realiseras. Varor och tjänster produceras. Lån amorteras tillsammans med att inkomster av produktionen inflyter.
Vi ser här att penningen inte behöver förknippas med en underliggande vara. Det är företagsamheten i stort som är den underliggande enhet som penningens värde grundas på.
Finns inte efterfrågan i ett visst område kan det vara klokare med ett regionalpolitiskt initiativ för att få kapital att arbeta i den regionen än att avgränsa området med en egen valuta. Vi ser hur exempelvis Umeå expanderat till följd av sitt universitet och för att det finns kommunikationer som gör det möjligt för folk att resa till och från staden.
Var går gränsen för den legitima staten?
Försök att ur filosofisk synvinkel dra en gräns för den legitima staten stöter på problem som den historiskt förankrade uppfattningen inte möter. Den som hävdar att gränserna för statens makt utstakats av traditionen har bara att jämka statens praxis så att den blir förenlig med naturrätten, med de mänskliga rättigheterna och andra skäl som man anser en stat bör uppfylla. En sådan uppfattning har gett en roll för både staten och dess kritiker: staten har att hålla sig inom gränserna, uppfylla målen, medan kritikerna har att se till att så sker på bästa möjliga sätt genom en rationell kritik av statens verksamhet.
Med den filosofiska synvinkeln är läget ett annat. Det ter sig märkligt hur man i Robert Nozicks anda kan acceptera en minimalistisk stat för att den ger människorna inom dess gränser skydd men inte en större stat som också avser att ge skydd åt skälva territoriet staten besitter. Har man accepterat den minimalistiska staten tycks man förpliktigad att också acceptera en stat som värnar miljön inom statens gränser. Skatt som tas ut i detta syfte kan alltså inte klassas som konfiskation. Det betyder inte att allt skatteuttag är försvarbart, bara att man inte kan åberopa filosofiska skäl mot skatten. Man har att nyttja ekonomiska skäl och teleologiska, dvs är skatten bra för sitt eget ändamål eller finns det andra sätt än att ta ut skatt som bättre leder till de uppställda målen?
Alla tycks vara överens om, undantaget anarkister och anarkokapitalister, att en stat behövs för att värna mot yttre och inre hot. Ett hot mot människors hälsa och mot naturen utgörs av utsläpp ifrån industrin. Då ter det sig logiskt att den som accepterar minimalstaten för att den ger skydd åt medborgarna ("medlemmarna av skyddssammanslutningen") också accepterar den lite större staten som värnar om luft, mark och vattendrag.
Får en industriidkare släppa ut vad som helst på sina marker? Krävs det att ägarna förstår konsekvenserna av företagets handling att släppa ut? Vi inser redan här att kunskaper är nödvändiga. Att det är bättre att veta vad man gör och kunna rätta sitt handlande därefter än att inte veta och eventuellt åläggas att rätta till eller ersätta skada efteråt. Även angränsande marker och längre bort liggande mål kan skadas av giftiga utsläpp som sprids i vatten, i mark, med vinden.
För att undvika ett fångarnas dilemma kan staten se till att utbilda folk så att marknadsaktörerna förstår innebörden av sin egen verksamhet vad gäller verkningar å natur och människa. Dessa statliga initiativ måste ses som i högsta grad legitima. Det kan vara privata eller offentliga huvudmän bakom skolorna, men att det är en uppgift staten kan åta sig att påyrka att kunskaper inhämtas i ämnet är naturligt. Det är för att marknaden ska präglas av "fair play" som krav ställs på alla aktörerna. Detta kan naturligtvis ses som en inskränkning av friheten, men vad är en frihet full av gifter värd? Det är en idioternas frihet ej värd att värna. Jord, luft och vatten, djur och människa är däremot storheter att värna. Den gröna staten tycks mig rättfärdigad så fort vi rättfärdigat den minimalistiska skyddsstaten. Vill du skyddas från stöld vill du också skyddas ifrån att industrin i staden gör din mark obrukbar och din fastighet värdelös.
Med den filosofiska synvinkeln är läget ett annat. Det ter sig märkligt hur man i Robert Nozicks anda kan acceptera en minimalistisk stat för att den ger människorna inom dess gränser skydd men inte en större stat som också avser att ge skydd åt skälva territoriet staten besitter. Har man accepterat den minimalistiska staten tycks man förpliktigad att också acceptera en stat som värnar miljön inom statens gränser. Skatt som tas ut i detta syfte kan alltså inte klassas som konfiskation. Det betyder inte att allt skatteuttag är försvarbart, bara att man inte kan åberopa filosofiska skäl mot skatten. Man har att nyttja ekonomiska skäl och teleologiska, dvs är skatten bra för sitt eget ändamål eller finns det andra sätt än att ta ut skatt som bättre leder till de uppställda målen?
Alla tycks vara överens om, undantaget anarkister och anarkokapitalister, att en stat behövs för att värna mot yttre och inre hot. Ett hot mot människors hälsa och mot naturen utgörs av utsläpp ifrån industrin. Då ter det sig logiskt att den som accepterar minimalstaten för att den ger skydd åt medborgarna ("medlemmarna av skyddssammanslutningen") också accepterar den lite större staten som värnar om luft, mark och vattendrag.
Får en industriidkare släppa ut vad som helst på sina marker? Krävs det att ägarna förstår konsekvenserna av företagets handling att släppa ut? Vi inser redan här att kunskaper är nödvändiga. Att det är bättre att veta vad man gör och kunna rätta sitt handlande därefter än att inte veta och eventuellt åläggas att rätta till eller ersätta skada efteråt. Även angränsande marker och längre bort liggande mål kan skadas av giftiga utsläpp som sprids i vatten, i mark, med vinden.
För att undvika ett fångarnas dilemma kan staten se till att utbilda folk så att marknadsaktörerna förstår innebörden av sin egen verksamhet vad gäller verkningar å natur och människa. Dessa statliga initiativ måste ses som i högsta grad legitima. Det kan vara privata eller offentliga huvudmän bakom skolorna, men att det är en uppgift staten kan åta sig att påyrka att kunskaper inhämtas i ämnet är naturligt. Det är för att marknaden ska präglas av "fair play" som krav ställs på alla aktörerna. Detta kan naturligtvis ses som en inskränkning av friheten, men vad är en frihet full av gifter värd? Det är en idioternas frihet ej värd att värna. Jord, luft och vatten, djur och människa är däremot storheter att värna. Den gröna staten tycks mig rättfärdigad så fort vi rättfärdigat den minimalistiska skyddsstaten. Vill du skyddas från stöld vill du också skyddas ifrån att industrin i staden gör din mark obrukbar och din fastighet värdelös.
söndag 18 januari 2015
Är en teokratisk anarkokapitalism möjlig?
Ett av de mer udda sätten att grunda ett statslöst samhälle på är av teokratiskt slag. Man kan ta del av dessa åsikter om man på Facebook eller andra siter surfar runt bland de s k frihetliga yttringarna.
Personligen är jag tveksam till följden:
1) Tro på den ortodoxa kristna kyrkan såsom en uppenbarad sanning.
2) Slutsats: Samhället bör styras på frivillig väg förutan stat.
Inte nog med att slutledningen inte är logiskt giltig i detta enkla utförande. Uppfattningen tycks också bygga på en felaktig föreställning om vad som utgör en stat. Anarkisterna tycks med stat mena det vi har i våra moderna stater. Då ter det sig lätt att vifta bort tänkare som Robert Nozick med meningar som att det är verklighetsfrånvända spekulationer spetsade med kvickheter.
Dock kan vi konstatera att i ett samhälle utan stat har det funnits ett krigstillstånd mellan olika grupper. Att staten inte innebär ett åtagande att hjälpa de fattigaste betyder att då staten kom till, antingen rent faktiskt eller logiskt ur ett naturtillstånd, kommer statens uppgift inte vara att hjälpa nödställda med mat och husrum utan att säkra gränserna, värna freden utåt mot andra och inåt mot upproriska. På detta stadium var det en uppgift för familjen, ätten, byn eller dylik mer individnära enhet att ge folk bistånd då de lider nöd. Religiösa organisationer har också vuxit fram och tagit sig an denna uppgift.
Betrakta följande slutledning:
1') Folk som lever i ett tillstånd av anarki känner otrygghet och vill ha en ordning för att kunna uppskatta friheten.
2') Staten innebär en ordning som låter individerna uppskatta friheten då den eliminerar den besvärande otryggheten.
3') Slutsats: En stat bör finnas så att individerna kan uppskatta friheten då deras otrygghet elimineras av staten.
Denna slutledning är lätt att följa. Låt oss använda den som ett mönster för att ge den teokratiska anarkismen en logisk utformning:
1'') Folk som lever i ett tillstånd av anarki känner otrygghet och vill ha en ordning för att kunna uppskatta friheten.
2'') Den ortodoxa kristna kyrkan innebär en ordning som låter individerna uppskatta friheten då den eliminerar den besvärande otryggheten.
3'') Slutsats: En ortodox kristen kyrka bör finnas så att individerna kan uppskatta friheten då deras otrygghet elimineras av den ortodoxa kristna kyrkan.
Här har vi fått en teokatisk samhällsordning där kyrkan fått statens roll, helt enkelt blivit en stat, då det är till kyrkan församlingsmedlemmarna kommer att vända sig för att slita konflikter och få vägledning i livets olika skeden. Denna ståndpunkt har ett konservativt, rent av reaktionärt skimmer över sig. Det är förmodligen inte vad anarkokapitalister med tro på ortodoxa kyrkan menat. Man säger sig komma till anarkismen via en tro på ortodoxa kyrkan. Hur är det möjligt? "Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör!" uppmanar oss Jesus Kristus som de ortodoxt kristna räknar som en del av den treeniga gudomen. Denna uppmaning ger inte intryck av att vilja bekämpa staten som organisationsform. Snarare får man ett intryck av att staten bör accepteras, om inte annat som ett nödvändigt ont. Ett implicit imperativ måste föreligga: "Gör staten så att individernas väg till Gud underlättas och försvåra vägar som leder bort från Gud genom att sprida synd!"
En religiös uppfattning kan inte vara värdeneutral. Hur kan man då ifrån en trosuppfattning komma till uppfattningen att en stat inte bör finnas? Är inte en stat som ger mat åt de hungriga, kläder åt de utan kläder och bostad åt de hemlösa bättre än ett tillstånd där folk lider nöd och hänvisas till godtyckliga förändringar i folks sinnen då en stat med en långsiktigt syftande rättsordning inte finns? Är det mindre frihet att leva i ett samhälle med en stat som ålägger en att visa respekt för andras intressen än att leva i en anarki där man hela tiden måste förhandla och ingå avtal för att kunna leva? På vilket sätt är det frihet att respektera en avtalsklausul, som alltså inskränker ens frihet genom att stipulera ett visst beteende, men ofrihet att följa en lag med samma innebörd eller en avtalsklausul som ersatt en dispositiv lagregel, dvs en lagregel som får avtalas bort men som gäller om inget avtalats så att folk ska kunna slita tvister och helst se till att tvisten inte uppkommer?
Om du upplever sanningen i en religion har du upplevt sanningen av vissa normer. Går det verkligen att säga att dessa inte väger tyngre än normer som går i annan riktning? Det är inte svårt att förstå viljan att respektera folks olika livsval, men dit lär man inte komma genom en tro på en viss religion utan på insikten av valfrihetens värde, av att religionen är ett sorts språk, att vi kan säga samma sak på olika sätt, med olika språkliga fraser och med olika relgiösa symboler och riter. Därför bör samhället utformas så att människor själva får välja vilken religion de ska ansluta sig till. Du går så att säga från Moses till Khidr då du menar att olika religioner kan accpeteras i ett samhälle med valfrihet. Det är insikten om religionens natur och existentiella roll som gör att du kan sätta valfriheten som ett värde över en enskild religion, inte i meningen att den är mer värd, men att olika religioner kan vara lika mycket värda, och att det är ett värde i sig att individerna, medborgarna, gör egna val, då det ju inte ska finnas något tvång i religionen.
Menar du att det inte ska finnas en stat för att du är religiös måste det vara för att kyrkan ska ta statens roll och alltså bli stat, antingen direkt eller genom att utse organ som arbetar för kyrkans räkning då det gäller att se till att samhället fungerar.
Personligen är jag tveksam till följden:
1) Tro på den ortodoxa kristna kyrkan såsom en uppenbarad sanning.
2) Slutsats: Samhället bör styras på frivillig väg förutan stat.
Inte nog med att slutledningen inte är logiskt giltig i detta enkla utförande. Uppfattningen tycks också bygga på en felaktig föreställning om vad som utgör en stat. Anarkisterna tycks med stat mena det vi har i våra moderna stater. Då ter det sig lätt att vifta bort tänkare som Robert Nozick med meningar som att det är verklighetsfrånvända spekulationer spetsade med kvickheter.
Dock kan vi konstatera att i ett samhälle utan stat har det funnits ett krigstillstånd mellan olika grupper. Att staten inte innebär ett åtagande att hjälpa de fattigaste betyder att då staten kom till, antingen rent faktiskt eller logiskt ur ett naturtillstånd, kommer statens uppgift inte vara att hjälpa nödställda med mat och husrum utan att säkra gränserna, värna freden utåt mot andra och inåt mot upproriska. På detta stadium var det en uppgift för familjen, ätten, byn eller dylik mer individnära enhet att ge folk bistånd då de lider nöd. Religiösa organisationer har också vuxit fram och tagit sig an denna uppgift.
Betrakta följande slutledning:
1') Folk som lever i ett tillstånd av anarki känner otrygghet och vill ha en ordning för att kunna uppskatta friheten.
2') Staten innebär en ordning som låter individerna uppskatta friheten då den eliminerar den besvärande otryggheten.
3') Slutsats: En stat bör finnas så att individerna kan uppskatta friheten då deras otrygghet elimineras av staten.
Denna slutledning är lätt att följa. Låt oss använda den som ett mönster för att ge den teokratiska anarkismen en logisk utformning:
1'') Folk som lever i ett tillstånd av anarki känner otrygghet och vill ha en ordning för att kunna uppskatta friheten.
2'') Den ortodoxa kristna kyrkan innebär en ordning som låter individerna uppskatta friheten då den eliminerar den besvärande otryggheten.
3'') Slutsats: En ortodox kristen kyrka bör finnas så att individerna kan uppskatta friheten då deras otrygghet elimineras av den ortodoxa kristna kyrkan.
Här har vi fått en teokatisk samhällsordning där kyrkan fått statens roll, helt enkelt blivit en stat, då det är till kyrkan församlingsmedlemmarna kommer att vända sig för att slita konflikter och få vägledning i livets olika skeden. Denna ståndpunkt har ett konservativt, rent av reaktionärt skimmer över sig. Det är förmodligen inte vad anarkokapitalister med tro på ortodoxa kyrkan menat. Man säger sig komma till anarkismen via en tro på ortodoxa kyrkan. Hur är det möjligt? "Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör!" uppmanar oss Jesus Kristus som de ortodoxt kristna räknar som en del av den treeniga gudomen. Denna uppmaning ger inte intryck av att vilja bekämpa staten som organisationsform. Snarare får man ett intryck av att staten bör accepteras, om inte annat som ett nödvändigt ont. Ett implicit imperativ måste föreligga: "Gör staten så att individernas väg till Gud underlättas och försvåra vägar som leder bort från Gud genom att sprida synd!"
En religiös uppfattning kan inte vara värdeneutral. Hur kan man då ifrån en trosuppfattning komma till uppfattningen att en stat inte bör finnas? Är inte en stat som ger mat åt de hungriga, kläder åt de utan kläder och bostad åt de hemlösa bättre än ett tillstånd där folk lider nöd och hänvisas till godtyckliga förändringar i folks sinnen då en stat med en långsiktigt syftande rättsordning inte finns? Är det mindre frihet att leva i ett samhälle med en stat som ålägger en att visa respekt för andras intressen än att leva i en anarki där man hela tiden måste förhandla och ingå avtal för att kunna leva? På vilket sätt är det frihet att respektera en avtalsklausul, som alltså inskränker ens frihet genom att stipulera ett visst beteende, men ofrihet att följa en lag med samma innebörd eller en avtalsklausul som ersatt en dispositiv lagregel, dvs en lagregel som får avtalas bort men som gäller om inget avtalats så att folk ska kunna slita tvister och helst se till att tvisten inte uppkommer?
Om du upplever sanningen i en religion har du upplevt sanningen av vissa normer. Går det verkligen att säga att dessa inte väger tyngre än normer som går i annan riktning? Det är inte svårt att förstå viljan att respektera folks olika livsval, men dit lär man inte komma genom en tro på en viss religion utan på insikten av valfrihetens värde, av att religionen är ett sorts språk, att vi kan säga samma sak på olika sätt, med olika språkliga fraser och med olika relgiösa symboler och riter. Därför bör samhället utformas så att människor själva får välja vilken religion de ska ansluta sig till. Du går så att säga från Moses till Khidr då du menar att olika religioner kan accpeteras i ett samhälle med valfrihet. Det är insikten om religionens natur och existentiella roll som gör att du kan sätta valfriheten som ett värde över en enskild religion, inte i meningen att den är mer värd, men att olika religioner kan vara lika mycket värda, och att det är ett värde i sig att individerna, medborgarna, gör egna val, då det ju inte ska finnas något tvång i religionen.
Menar du att det inte ska finnas en stat för att du är religiös måste det vara för att kyrkan ska ta statens roll och alltså bli stat, antingen direkt eller genom att utse organ som arbetar för kyrkans räkning då det gäller att se till att samhället fungerar.
fredag 16 januari 2015
Olika slag av frihet. Är anarkokapitalismen seriös?
Det finns folk som uttrycker politiska tankar som motsätter sig statens existens. De menar att staten är ond och att den begränsar människors frihet. Detta leder till två problem (minst):
1) Anarkismens ofrihet. För det första har vi fallet utan en stat. Trots den libertariansk/anarkokapitalistiska skönmålningen tenderar en situation utan offentlig sektor att te sig ofri för många. Robert Nozick har beskrivit den situation som lär uppkomma då olika företag konkurrerar om att ge människor skydd som en skiva schweizerost. Alla vet ju hur hålig en sådan är. Tänk dig nu att du befinner dig i ett av hålen omgiven av någon som är mycket rik och mäktig, en aktör som lägger mer och mer under sig. Du vill ta väg över hans mark, men han vägrar ge dig denna rätt. Den ursprungliga situationen med ett flertal ägare har förvandlats till en där en aktör äger dina omgivande grannfastigheter. Den situation Robert Nozick målar upp i inledningen av "Anarki, stat, utopi" är inte en sådan man förbinder med ord som frihet och självbestämmande. Du får leva inlåst ELLER underordna dig din mäktige granne.
Nozick tror att en minimal stat skulle växa fram. Sannolikt skulle en annan aktör arbetat upp en liknande maktställning i andra delar av det omkringliggande landet. Det finns hål i bägges maktstruktur. Schweizerostskivan är kvar. Antingen underordnar sig den ena den andra eller så går de samman och delar på väktarbolaget. En stat har uppkommit.
Invändningen att maffian skulle kunna utgöra en sådan här stat går att bemöta. Om maffian erbjuder skydd och får förtroende och om den ligger närmast naturrättens ideal lär inget gå att invända mot att maffian bildar stat och arbetar för att dess normer såsom landets lag ska efterföljas av alla. Vi ser detta i den s k undre världen: en maktkamp. De har inte fått makt över lagen. Det har andra krafter. Den som har makten lär tvingas göra stora eftergifter åt folket. Folket vill ha trygghet. Det är vad väktarbolagen säljer. En stat av ett eller annat slag växer fram och det kan bli en humanistisk stat till slut, oavsett ursprunget.
2) Statligt garanterad frihet. Många anarkister/libertarianer/anarkokapitalister argumenterar som om tron på staten betyder att allt ska överlämnas åt staten. Man ställer sig själva på högerfalangen och menar att de som är för staten, och som därför, i ett syfte att verka nedlåtande förmodligen, kallas "etatister", är socialister av ett eller annat slag. Detta beror på att man bortser ifrån den "etatism" som ligger närmast det egna tänkandet, nämligen en stat som inte inskränker friheten utan tvärtom garanterar den. En stat där du kan gå till domstol om du inte får ta väg över grannens marker så att du kan nå samhället bortom dennes domäner. En stat som slår vakt om religionsfrihet, föreningsfrihet m fl friheter. En stat som infört skolpeng för att skapa valfrihet åt elever, föräldrar, lärare och andra aktörer som kan ha egna idéer om hur en bra skola bör bedrivas. Det innebär ett större mått av frihet att låta dessa alternativ finnas än att påbjuda blott ett eller ett fåtal statligt planerade alternativ.
Det finns mer att tillägga:
3) En tredje punkt är varför det libertarianska tänkandet inte tar upp den kommunala sektorn. Jag har inte fått ett svar på frågan hur man tänker sig denna fråga löst. Om allt ska vara lämnat åt det privata kommer ingen hälsoskyddsstadga att finnas. Begrepp som "sanitär olägenhet" och "allmän fara" kommer inte att förbindas med konkreta handlingsplaner till befolkningens fromma. Vi ska tydligen lämnas att om och om igen uppfinna hjulet på nytt. Eller tror man verkligen att all kommunal verksamhet på en helt fri privat marknad kommer att vara sådan att den drar till sig kapital och lösningar som folk har råd med?
Blir det inte så att folket blir nöjt stadgar John Lockes naturrättslära en rätt till revolution. Då kommer väl maffian igen. Det kan börja med sophämtningen och fortsätta med andra uppgifter.
Det är viktigt att ett golv läggs så att alla är med. Det är också viktigt att inte sätta några tak. Den som kan göra sig själv gagnelig på marknaden kommer också att gagna det stora folkflertalet. Vi ser detta i livsmedelsvaruhusens framväxt. Vi ser det inom television, data och andra sektorer, inte minst att aktörer erbjuder gratistjänster, som bloggar, visar att marknaden då den fungerar gynnar både fattig och rik.
1) Anarkismens ofrihet. För det första har vi fallet utan en stat. Trots den libertariansk/anarkokapitalistiska skönmålningen tenderar en situation utan offentlig sektor att te sig ofri för många. Robert Nozick har beskrivit den situation som lär uppkomma då olika företag konkurrerar om att ge människor skydd som en skiva schweizerost. Alla vet ju hur hålig en sådan är. Tänk dig nu att du befinner dig i ett av hålen omgiven av någon som är mycket rik och mäktig, en aktör som lägger mer och mer under sig. Du vill ta väg över hans mark, men han vägrar ge dig denna rätt. Den ursprungliga situationen med ett flertal ägare har förvandlats till en där en aktör äger dina omgivande grannfastigheter. Den situation Robert Nozick målar upp i inledningen av "Anarki, stat, utopi" är inte en sådan man förbinder med ord som frihet och självbestämmande. Du får leva inlåst ELLER underordna dig din mäktige granne.
Nozick tror att en minimal stat skulle växa fram. Sannolikt skulle en annan aktör arbetat upp en liknande maktställning i andra delar av det omkringliggande landet. Det finns hål i bägges maktstruktur. Schweizerostskivan är kvar. Antingen underordnar sig den ena den andra eller så går de samman och delar på väktarbolaget. En stat har uppkommit.
Invändningen att maffian skulle kunna utgöra en sådan här stat går att bemöta. Om maffian erbjuder skydd och får förtroende och om den ligger närmast naturrättens ideal lär inget gå att invända mot att maffian bildar stat och arbetar för att dess normer såsom landets lag ska efterföljas av alla. Vi ser detta i den s k undre världen: en maktkamp. De har inte fått makt över lagen. Det har andra krafter. Den som har makten lär tvingas göra stora eftergifter åt folket. Folket vill ha trygghet. Det är vad väktarbolagen säljer. En stat av ett eller annat slag växer fram och det kan bli en humanistisk stat till slut, oavsett ursprunget.
2) Statligt garanterad frihet. Många anarkister/libertarianer/anarkokapitalister argumenterar som om tron på staten betyder att allt ska överlämnas åt staten. Man ställer sig själva på högerfalangen och menar att de som är för staten, och som därför, i ett syfte att verka nedlåtande förmodligen, kallas "etatister", är socialister av ett eller annat slag. Detta beror på att man bortser ifrån den "etatism" som ligger närmast det egna tänkandet, nämligen en stat som inte inskränker friheten utan tvärtom garanterar den. En stat där du kan gå till domstol om du inte får ta väg över grannens marker så att du kan nå samhället bortom dennes domäner. En stat som slår vakt om religionsfrihet, föreningsfrihet m fl friheter. En stat som infört skolpeng för att skapa valfrihet åt elever, föräldrar, lärare och andra aktörer som kan ha egna idéer om hur en bra skola bör bedrivas. Det innebär ett större mått av frihet att låta dessa alternativ finnas än att påbjuda blott ett eller ett fåtal statligt planerade alternativ.
Det finns mer att tillägga:
3) En tredje punkt är varför det libertarianska tänkandet inte tar upp den kommunala sektorn. Jag har inte fått ett svar på frågan hur man tänker sig denna fråga löst. Om allt ska vara lämnat åt det privata kommer ingen hälsoskyddsstadga att finnas. Begrepp som "sanitär olägenhet" och "allmän fara" kommer inte att förbindas med konkreta handlingsplaner till befolkningens fromma. Vi ska tydligen lämnas att om och om igen uppfinna hjulet på nytt. Eller tror man verkligen att all kommunal verksamhet på en helt fri privat marknad kommer att vara sådan att den drar till sig kapital och lösningar som folk har råd med?
Blir det inte så att folket blir nöjt stadgar John Lockes naturrättslära en rätt till revolution. Då kommer väl maffian igen. Det kan börja med sophämtningen och fortsätta med andra uppgifter.
Det är viktigt att ett golv läggs så att alla är med. Det är också viktigt att inte sätta några tak. Den som kan göra sig själv gagnelig på marknaden kommer också att gagna det stora folkflertalet. Vi ser detta i livsmedelsvaruhusens framväxt. Vi ser det inom television, data och andra sektorer, inte minst att aktörer erbjuder gratistjänster, som bloggar, visar att marknaden då den fungerar gynnar både fattig och rik.
måndag 5 januari 2015
Marknad och girighet
Vissa människor, särskilt på vänsterkanten, tycks tro att man är girig bara föra att man är marknadsvän. Ett sådant samband finns inte. Tvärtom kan girigheten uttrycka sig som en marknadsfientlig inställning. Den girige önskar att andra inte ska ägna sig åt affärsverksamhet och att beslut som kunde ha fattats av flera på en marknad istället ska fattas av en byråkrati där den girige vill ha en hög befattning, med passande lön.
Marknadsvännen kan mycket väl ogilla spekulationsaffärer, inte gilla att man tar risker, mena att rikedomen vilseför oss och att en enkel livsstil är att föredra, antingen för att den gör det lättare att följa den andliga vägen eller för att den enkla livsstilen helt enkelt gör att man inte blir så frustrerad. Blir man inte frustrerad för att man inte får det ena eller det andra, då man inte begär detta, infinner sig fortare det lyckotillstånd som många filosofer förr ansåg vara livets mening.
En marknadsvänlig inställning som kombineras med en enkel livsstil ser alltså ut att kunna baka en kaka som är stor och som räcker åt många. Därtill leder den till upplevelsen av att ha ett meningsfullt liv, både enligt den andliga uppfattningen och enligt den antikt filosofiska.
Det är alltså för att kakan kan bli större som man tror på marknaden. Detta betyder inte att allt ska avgöras av den. Det är kanske som så att mången företagare anser att rätten till vård bör grundas på andra avgöranden än plånbokens tjocklek. Den som känner företagandets villkor vet att det är hårt i många branscher. Det händer lätt att den som en dag var en framgångsrik företagare finner orderboken krympa. Att vi här finner skäl för en viss skattefinansierad offentlig sektor tycks uppenbart. Därmed inte sagt att driften ska vara offentlig. Det tycks mig vara en lämplighetsfråga som bör avgöras från fall till fall.
Det libertarianska alternativet tycks inte räcka hela vägen fram. Var man drar gränsen för det offentliga kan vara en intressant sak att ta reda på. Då jag efter att under årens lopp läst lite här och var om de libertarianska filosoferna har jag funnit Robert Nozick vara den mest lämpade att utgå ifrån. Det är för att han, om jag minns rätt, tar sin utgångspunkt i naturrättsläran och John Locke. Kanske mer om detta senare.
Marknadsvännen kan mycket väl ogilla spekulationsaffärer, inte gilla att man tar risker, mena att rikedomen vilseför oss och att en enkel livsstil är att föredra, antingen för att den gör det lättare att följa den andliga vägen eller för att den enkla livsstilen helt enkelt gör att man inte blir så frustrerad. Blir man inte frustrerad för att man inte får det ena eller det andra, då man inte begär detta, infinner sig fortare det lyckotillstånd som många filosofer förr ansåg vara livets mening.
En marknadsvänlig inställning som kombineras med en enkel livsstil ser alltså ut att kunna baka en kaka som är stor och som räcker åt många. Därtill leder den till upplevelsen av att ha ett meningsfullt liv, både enligt den andliga uppfattningen och enligt den antikt filosofiska.
Det är alltså för att kakan kan bli större som man tror på marknaden. Detta betyder inte att allt ska avgöras av den. Det är kanske som så att mången företagare anser att rätten till vård bör grundas på andra avgöranden än plånbokens tjocklek. Den som känner företagandets villkor vet att det är hårt i många branscher. Det händer lätt att den som en dag var en framgångsrik företagare finner orderboken krympa. Att vi här finner skäl för en viss skattefinansierad offentlig sektor tycks uppenbart. Därmed inte sagt att driften ska vara offentlig. Det tycks mig vara en lämplighetsfråga som bör avgöras från fall till fall.
Det libertarianska alternativet tycks inte räcka hela vägen fram. Var man drar gränsen för det offentliga kan vara en intressant sak att ta reda på. Då jag efter att under årens lopp läst lite här och var om de libertarianska filosoferna har jag funnit Robert Nozick vara den mest lämpade att utgå ifrån. Det är för att han, om jag minns rätt, tar sin utgångspunkt i naturrättsläran och John Locke. Kanske mer om detta senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)